.

När jag fick Midde så stog vi på ett stall som hette ponnylyckan.
En liten ridskola med a och b-ponnier. Endast för små barn då.
Sen hade dom även ett litet privatstall med 7 boxar.
Manege och paddock, även några hinder man kunde hoppa ute.

Men det jag aldrig kommer glömma är den absolut bästa Josefin & Medusa!
Första dagen jag va där med Midde hade du tävlat clear round i dressyr.
Vi kände inte varann eller något, men vi hälsade för att jag va ny och allt.
Sen frågade dig angående maten och något.
Jag trodde du typ va 16.

Sen efter 1 vecka med Midde bestämde vi att vi skulle rida ut.
Den dagen vi red ut va vi inte tysta 1 sekund! vi va så otroligt lika varandra.
Vi hade varit med om samma saker, allt bara matcha liksom.
Exakt likadana.

Efter det va vi jämt med varann ju i stallet.
Det blev Malin & Jossan emot ponnylyckan hahahaha.
Vi båda hatade Annelie ( vi hade våra anledningar )
Allt va så himla kul! Vi blev flumriders, då jag va otroligt flum och fick jossan att bli flum, men samtidigt red vi.
Därför flumriders. Sen flyttade Jossan ifrån ponnylyckan i höstas, även jag.
Och vi vet ju varför själva.. HAHAHA.

Jag saknar dom tiderna vi hade tillsamans något otroligt!
För när vi båda bytte stall slutade vi träffas..
Vilket jag hatade.
Men nu är det sommarlov, du åker iväg snart igen.
Men jag ska upp till ditt land iaf.
Jag älskar min bästa Josefin.
Hon är så underbar, så otroligt bra!


videon är på Josefin och Medusa, jag kan även säga att jag är med i filmen.
Med svarta byxor och svart tröja och toffs hahahha.
Josefin och Medusa va något speciellt.
Medusa va helt grym, det va tack vare dig!
Du förändrade den ponnyn något otroligt!
Nu kommer du lyckas exakt lika bra med Calle, det kan jag lova dig!

my heart skips a beat

On the days I can't see your eyes,
I don't even want to, open mine.
On the days I can't see your smile,
Well i'd rather sit, wait the while.
For the days I know you'll be near,
'Cause a day without you, just isn't fair.
See the days I can hear you voice,
I'm left without a choice.
I can't find the words to explain,
Just how much you got me going insane.
When you speak to me sometimes we fight,
I studder my words i say nevermind.
'Cause even when you just walk by,
Well I look around to seem occuppied.
'Cause i'm trying so hard to hide,
 All these feelings inside
.

ty

we look pretty happy

favorit citat ifrån one three hill;

boys like me, don't get girls like her
and boys like you, don't care.

you can't handle me

Det är svårt att hitta sitt egna jag
när man har en massa människor runt om kring än
och klagar på allt,  hur fan ska man då kunna hitta sig själv?
Man får sitt egna jag genom hur alla andra vill att man ska vara,
inte den man själv vill vara.


sdf
imon är det 1 årsen jag och carro tog denna bilden, förändring har skett iaf


jag kommer aldrig glömma smärtan som du gav mig

imon är det sista hela dagen med midde.
FYFAN säger jag!
aldrig älskat någon så mycket som jag älskar min ponny.
han är helt underbar, för underbar!
ställer alltid upp.
det är många som inte förstår vad jag snackar om, för dom inte har intresset för hästar eller något.
men hästar är några otroliga djur.. kan inte förklara, man måste vara med om det för att förstå.
red ju ut idag och jag kunde inte hjälpa det.. men jag börja bara stor grina för att jag inser vad han ska åka tillbaka till.
han lämnar mig,  och jag sviker honom.
det är den värsta känslan jag vet.. att svika honom.
jag vet ju inte hur han kommer att ha det nu.. jag har ju inte någon koll på hur han mår.
jag lämnar bort mitt allt till ställen jag hatar.
han får sin gamla sadel igen, gamla träns och allt! all jävla skit jag tagit bort ifrån honom får han tillbaka!
han har aldrig gjort något taskig emot mig, men jag tar tillbaka honom till ett helvete.
tänk dig själv att vara en häst. allt handlar om att man får en ryttare, sen växer den ryttaren ur den, så köper någon annan den, sen tröttnar kanske den människan och så får den ennu en ny ägare. så fortsätter det..  aldrig ha något riktigt hem.. alltid åka runt till olika människor.

jag älskar  min   midnight oil mer än något annat! jag kommer aldrig släppa den ponnyn helt..
han förtjänar det bästa.. den som inte ger honom det, dåfan!
jag hatar bara när andra förutom jag tar ut min häst i hagen, för då har jag ingen koll på hur dom behandlar honom.
jag vet hur han funkar, det gör inte dom..

dh
du är det finaste jag någonsin haft

.

promise me that i will be alright without you
promise me once more in my life to see you

inget varar förevigt

är jag den enda som hatar att säga hejdå?
säga hejdå förevigt.
du va min, nu är du deras.

ett, två & tre

det finns något som jag verkligen stör mig på något otroligt som jag måste skriva.
och det är alla små jävla wannabe fjortis och johnny människor och allt .
vad jag vet finns det inget bra med att vara fjortis?
visst, dom kanske får killar och uppmärksamhet.
men snälla..
hur ofta är killarna seriösa?
självklart vänder sig folk och tittar när man ser hur otroligt mycket vissa är rå sminkade verkligen.
sen finns det vissa, inte många men dom som säger att jag nu är fjortis bara för att jag sminkar mig.., men dom kan bara glömma det!! visst, jag använder smink.. men jag har absolut inte beteéndet eller något! och om någon kallar mig det, seriöst jag blir svin sur! man tar så jävla illa upp.. iaf jag. det sista jag vill vara är en fjortis. så nej! jag är inte det och jag är sjukt glad över det.
man ser iaf massa typ 96:or som försöker vara johnnysar och allt.. det är ju bara patetiskt.
jag äcklas av johnnysar och fjortisar. som ödar smink.
det är bara äckligt..
speciellt när killarna har så mycket wax i håret att man tror att håret typ ska ramla av.
sen ser man ju 93:or som är fjortisar och snälla, då är det ju ute att vara det.
om man nu ska va fjortis är det ju när man e 14 inte 15.. det e ju lite så aa..
nu fattar jag verkligen när typ 92:or säger att vi e äckliga wannabes och allt.
för det är ju så vi ser 96:or..
nej usch..
jag gillar det inte.
varje gång man ser dom i stan och sånt så kan jag inte låta bli att skratta typ.
dom tror ju seriöst det är bra att vara fjortis och allt.
för då vet folk vem man är. men det är ju inte det bästa ryktet man får oftast..
man aja.. folk gör som dom vill..
men nej usch det är baaara överdrivet

avundsjuka

avundsjuka är något som som kan förstöra för än så himla mycket va!
det finns ju olika orsaker till avundsjuka & svartsjuka, oftast för att man vet att den ena personen är "bättre" än den andra, eller kanske snyggare, kanske har mera kompisar eller killen som du vill ha.
sen är det ju vanligt att det uppstår avundsjuka emellan två stycken som är tillsamans.
självklart för att tjejen kanske inte tycker om att killen snackar med en snygg tjej.
då blir ju självklart tjejen avundsjuk för att han snackar med henne och inte henne, även tvärtom.
sen det är ju oftast just denna hemska avundsjuka och svartsjuka som gör så att det uppstår mobbning.
man kanske blir avundsjuk på att just den kanske har något som man själv vill ha,
därför vill man gärna trycka ner personen för att man själv ska må bra.
vad jag vet så hjälper det inte.. kanske känns bra i början men inte i slutet.
jag är trött på denna jävla avundsjukan! varför? jo för att ingen mår bra av den.
själv blir jag sjukt sur när jag blir avundsjuk, kan säga såhär med.
jag blir inte alls lätt avundsjuk.. men när jag väl blir, fan va sur jag blir.
jag hatar avundsjuka och den gör absolut inget bra!

man kan inte alltid klara allt ensam

cajsa simonsson är min allra bästa vän! det kan jag stolt säga faktiskt.
visst vi är som alla, vi har haft dom 2 mest onödiga bråken! men varje gång har det fixat sig och vi blir bästa kompisar direkt igen. du är kompisen som aldrig sviker, du bryr dig inte om jag ser ut som en häxa.
du tar mig för den jag är. vilket jag är otroligt tacksam för ska du veta!
jag har förut blivit utnjyttad förut av "vänner" men inte du!
du är bland den underbaraste på denna jorden.
både du & jag har gått igenom många jobbiga saker, vi har fått ta mycket skit. men vi har aldrig låtit det hindra oss.
för när alla andra sviker, när alla bara snackar skit och ljuger. så vet jag att du alltid finns brevid mig. Det känns så otroligt tryggt att ha någon som dig vid min sida.
du är verkligen den som jag litar till 100 % på. vi båda vet att jag har jätte svårt att lita på folk.
det började ju i 7an som vi blev kompisar. vi båda har ju ett stort intresse för hästar, så vi hade tänkt att jag kunde hänga med dig upp och titta på molly. det slutade med att vi träffades varje dag efter skolan. på alla raster va vi med varann, vi gick ju i olika klasser. vi båda hade det likadant i klasserna.
vi började också leta häst åt mig, och så hittade vi midde. fan va glad jag är över att du berättade om fjärås och allt!
du gjorde så jag hittade min andra halva. vilket jag är helt otroligt tacksam över.
sen hade vi det första mest onödiga bråket. orkar inte gå in på vad det va om, för det viktiga är att vi har varann och är bästa kompisar.
men efter 1 vecka, när jag bara såg hur dom tjejerna lät dig vara ensam i skolan fick jag fan nog! jag har ju alltid tänkt på andra för mig själv. jag kan ta skit, jag kan vara hur ensam som helst! men när en kompis får stå och ta skit eller blir lämnad ensam, fan heller! så jag gick fram till dig, sa förlåt och vi började prata igen, samma dag va vi med varann och sov över. allt va som vanligt, kanske lite stelt men ändåå, det va ju vi två igen.
sen gick sommaren, vi gled ifrån varandra. träffades aldrig.
vi skaffade andra kompisar.. sen på hösten kom det tillbaka, vi träffades varenda dag. och vi båda fattade inte hur dumma vi var att vi låtit en hel sommar gå utan att vi varit med varann.
vi hittade iaf tillbaka till varann.
sen nu i januari till typ mitten av februari bråkade vi igen. sen blev vi kompisar igen och jävlar va skönt det kändes. jag verkligen kände hur mycket jag behövde dig vid min sida! vi snackade ju jämt i telefon i skolan om något hade hänt, smsade också jämt. det finns inte alls mycket som inte du vet om mig. du är verkligen den som jag kan berätta allt för!
sen efter det har vi kanske inte varit så jätte mycket med varann vilket vi fan ska ändra på!! malin & cajsa i stjärnorna står det skrivet.
Jag älskar Cajsa Simonsson för hon är min absoluta bästa kompis! Du har hjälpt mig när jag har haft det så jävla svårt. Du vet ju va jag gått igenom. Du har alltid stått vid min sida och stöttat mig, det betyder något otroligt ska du veta. Sen hade du inte alltid det lätt, jag hoppas att jag har funnits där för dig som du funnits här för mig!

if you wanna fight, i'll be right beside you
the day that you fall i'll be right behind you!

du betyder mer än vad du någonsin kommer ana!

dfh

ad

11

sdfg
dina ögon e otroligt fina



du är otroligt älskad utav mig!

när du försvinner har jag inte längre något kvar


Forgetting,  all the hurt inside you learned to hide so well
Pretending,someone else can come and save me from myself
I can't be who you are

nmb


du har inte ngn makt i mina ögon längre


 

,

du lovade mig att alltid finnas där
men vart är du då nu?
varför kommer och går folk alltid?
jag trodde på vartenda ord du sa.
men jag har ju börjat att inse att ord
är bara något man säger
inte något man verkligen menar.
man säger det för att få komma undan
det låter ju så säkert, jag finns alltid här
för dig gumman.
det är bara jävla skit snack.
är det konstigt då att när någon säger något
så tar jag det så oseriöst som det bara går


one two three the end

en början, ett slut
1 dag, 1 månad, 1 år.
vart fan e allt nu?
jag vill inte
va ska jag göra nu då?
jag behöver ju honom.
men det är dags att lägga det bakom sig?
men ett underbart år kmr man inte glömma.
men det är det stora tomma hålet som blir det jobbiga.
ta mig härifrån


you saved me, atleast for a while

Detta kmr bli ett långt inlägg om min häst, så läs om ni vill.. Annars inte ((:

Det här kanske inte är det mest intressanta dåmen. Jag tror nog inte någon förstår hur otroligt mycket min ponny betyder för mig! Det är lite mer än 1 år och 2 månader sen jag såg Midde för första gången. Först när jag såg honom tänkte jag väl bara, vafan.. inte någon sån här ponny. Jag tyckte inte han va speciellt fin. sen fick jag ju provrida, fy i helvete vilken jobbig häst! Han slängde sig, bockade och försökte stegra smått hela tiden. Han tog skutt framåt, han va helt förjävlig. Sen när jag hoppade fick jag knappt hoppa 70 cm. Hon sa att jag va tvungen att hålla om med benen mkt och använda skänklarna. Han hade inte precis mkt hoppvilja och tyckte inte det va det roligaste märkte jag på honom. Sen direkt efter hindret skulle han självklart ta världens fart och bara flyga iväg, jag som aldrig hade sett eller ridit hästen innan så jag visste ju inget om honom, han drog iväg emot 1.30 cm hinder. hur rädd blev inte jag då? Jag va fortfarande pyyyyyttelite hästrädd ifrån ridskolan, så jag kände mig inte direkt jätte säker när han gjorde ngt sånt, även om jag ridit värre hästar och alla slags olika hästar på 8 år. Men jag kände ändå ngt att det är han jag vill ha! Han va så speciell, kan inte förklara. Men helt sjukt va det. jag sa till mamma, han blir det! dock skulle vi då hyra honom i 1 år för att se om vi ville ha honom. Och det tog ca nästan 3 månader innan jag fick hem honom. Jag fick hem honom den 3 maj 2008 när jag fick hem honom va han typ helt skänkel död och va heelt stel och stark i munnen, jag red utan att ha ngn kontakt på tyglarna och inga ben och nu e han mjuk i munnen och flyttar sig för minsta skänkel. Innan det hade jag hälsat på honom 3 gånger till. Fick rida 1 gång honom på en lektion. Bedrövliga jävla häst asså! gick ju knappt att galoppera på honom. han bara flög för allt verkligen. jag kände ju fortfarande inte honom så jag visste fan inte va han höll på med. Sista gången vi hälsade på innan jag fick hem honom då så varnade hon som hade honom att han är en väldigt pigg häst så jag skulle förbereda mig på att ramla av och vara med om en massa olika saker. Hur kändes det att höra?
Jag kände bara, vafan har jag valt nu? en helt sepestörd häst eller något? men som sagt, jag kände att midde va speciell. Dom berättade även att han tävlat upp till L:A i hoppning tror jag de va. 110 cm tror jag det är.
Sen när jag fick hem lilla ponnin så tyckte jag att han va underbarast i heeeela världen. jag va jämt i stallet, varje dag. Ibland fick han inte vila på 2 veckor för de va så kul, och han va ju så jävla snäll! Han va inte alls den dumma ponnyn dom sa att han var. Han va jätte lugn och go, visst han gjorde mkt saker men han va inte alls så dum!
tiden gick och de började bli sommar, jag kände alltid att han små haltade eller ngt, att han inte direkt ville trampa ner ena bakbenet, veterinären kom men hittade inget, det gick 2 veckor.. blev inte bättre. ringde veterinären igen. denna gången tog han blodprov. älsklingpållen, han va så luugn.. han bara stog där som att allt va okej. sen släppte vi ju ut honom på sommarbete och han blev heeeelt galen! värsta hingsten. folk bad oss titta i passet och höra med dom att han verkligen va en valack. hans beteende och allt va exakt som en hingst. jag va fan rädd för honom, inte så. men jag vågade inte gå ner och hämta honom i hagen ( mesen själv ) han hade nämligen slitit sönder 2 grimskaft på 1 dag och massa. Han gnäggade oavbrutet, kunde knappt gå med honom. han bara sprang över en typ. heeeeelt galen va han. men han och jag ( det kmr låta konstigt för dom som nu läser som inte håller på med hästar ) men vi hade fått jätte bra kontakt med varann, som att vi verkligen litade på varann. när andra skulle hantera honom gick det inte, men när jag va med honom blev han lugn och allt. inte alls den jobbiga hästen. och jag kände varje dag att jag valt rätt!
och senare fick vi även tillbaka blodprovet, han hade något som heter erlichia nu vet jag inte hur det stavas dåmen. det är iaf en fästingsjukdom och om hästen har gått med sjukdomen för länge kan hästen dö & den kan även bära på det flera månader utan att man märker ngt. och jag hade kännt igenom så att han inte hade några fästingar, och då hade de ändå gått nästan 2 månadersen jag fick honom. så vi antog att han antagligen haft en fästing där han stog innan.
så då kom veterinären och satte in en kanyl på honom, det tyckte han absolut inte va lika kul kan jag säga. han försökte nästan attackera veterinären. han va inte så populär. jag som stog och höll i midde tyckte så jävla synd om honom. tänk dig själv, eller jo jag har ju själv varit med om det typ. de är ju så man gör med navelpiercing. Men ändå, ingen bedövning eller ngt! ajj.. lilla bebis liksom haha. så veterniären kom varje dag i kanske 1 vecka. och midde fick ju inte vara ute i hagen med alla andra hästar, så hejj till övergalen ponny! men det gick ändå bra. när de va klart sen fick han äntligen gå ut med dom andra hästarna och det gick bra, sen fick jag rida igång igen lååångsamt. han va faktiskt väldigt lugn i vissa stunder, andra heeelt galen. men sen va de dags att göra nytt böjprov för att se att hans ben hade blivit bra. Men nejj hans ben va inte bra. han reagerade. och jag vet en som typ brast ut i gråt. jo jag, jag och jossan ( som hade sin ponny medusa på samma stall, som är min bästa kompis nuuuu ) hade planerat att jag skulle åka med midde till hennes land. men när hästjävlen inte ville bli bra i benet tyckte dom att de kanske inte va de bästa. utan han tyckte vi skulle fixa en röntgen. men vi snackade med andra och dom sa, nejj klart du hon ska åka iväg och rida. för andra som hade varit med om de sa att det tar tid innan dom vågar trampa ner riktigt ordentligt igen och sånt. men så vi åkte, och han kändes faktiskt helt bra. men när vi kom tillbaka till ponnylyckan så skulle jossan flytta därifrån med medusa. så vi tittade om vi kunde få stallplats på nääs. vilket vi fick, där även en annan bästa kompis står med sin häst molly. och vi flyttade dit vid slutet av oktober. och på nääs utvecklades vi bara mer & mer. han blev finare och finare, iaf i mina ögon. från att typ 90 cm typ kanske varann månad och de va bara räcken ( va rädd för oxar ) till att hoppa typ 1m på oxrar ganska snabbt efter vi flyttat dit så kändes de jätte bra. och han blev heeeelt annorlunda under vintern. han blev lite av den midde som han va när jag provred, visst han är rädd för dörrar och hörnen och skit. men han kunde knappt galoppera på en långsträcka utan att alltid göra ngt. antingen hoppa åt sidan, bocka eller kicka. men nu va jag ju verkligen inte rädd för honom, vi hade faktiskt skapat starka band emellan oss, för bara han hörde min röst kom han galopperande i full fart upp till hagen med öronen spetsade framåt. och jag blev aldrig orolig eller ngt, kändes liksom så säkert. och hoppningen blev bättre och bättre. men ju kallare de blev, ju galnare blev han. sen blev de februari, han började smååååått lugna ner sig. hoppnigen blev ennu bättre. sen va de emma emanuelsson träning, han va faktiskt inte riktigt sig själv där, men jag ramlade ju av. pga att han hoppade så otroligt stort. men sånt händer. sen hoppade jag knappt något. men 2 veckor efter ( för ca 2 veckor sedan ) och då hoppade vi ca 110, även oxer. han va helt underbar. han va riktigt trött den dagen men han kämpade på som fan ändå.hittade även gamla resultat ifrån när han hade tävlat förr, han hade fan vägrat ut sig på L:C och hade 28 fel i L:D det första jag tänkte va; hur dåligt har inte midde och den ryttaren funkat tsm? helt otroligt. för midde är en personlig häst! han är inte den som fäster sig vid alla ryttare precis. utan man måste bygga upp ett fortroende mellan honom och ryttaren. och jag är otroligt glad att jag ändå fått utveckla honom och allt sånt! att se på honom nu och sen se hur han såg ut då, de är nästan ett skämt ju. så otroligt fin som han är, iaf i mina ögon och kmr alltid att vara! älsklingen (L). och nu har jag bara ridit ut sen dess. för det är bland de bästa han vet, hoppa & rejsa rejält ute i skogen. jag sa ju att han inte hade speciellt mkt hoppvilja förut, men herregud. när han ser ett hinder nu! woow. HAHA, nejj men helt otrolig är han. och hoppa ute då, sheet. likadant om han ser en stock eller ngt man kan hoppa över, världens fart får han jju. men aa.. han har ju fått lära sig de med att vänta.. vilket han haft problem med innan. han bara rejsade på. helt unbeliveble e den ponnyn! liten kompakt kropp men så jävla mkt vilja! dom som sett midde kanske inte ser honom på samma sett som jag ser honom, eller upplever honom så. men jag som har sett denna otroliga skillad på honom, och dom saker han gör. då vet ni inte hur han är. riiktigt jävla underbar. han har sina nackdelar som alla har. men inte precis dom jag tänker på! för mig är denna hästen värd så jävla mkt! och jag ångrar varje dag jag missat att träffa honom, för snart har det året gått med honom. och jag ska inte ha kvar honom. och det är lika jobbigt när jag tänker på det varje gång. För midde är helt otrolig, att ett djur kan göra ngt sånt. det trodde inte jag. men jag får ha honom tills skolan slutar, sen om jag får ha honom under sommaren vet vi inte än. men det hoppas jag på! Sen efter blir det någon annan ponny. för midde är ganska grov och så och jag är nästan lite liten på honom så jag behöver snäppet lättare ponny. dock vill jag inte ha någon lättare häst, de är ju dom jobbiga som är roliga.
men midde har ett hjärta av guld och hur svårt det än kommer att vara att lämna honom sen så kmr alltid han ha den största platsen i mitt hjärta!
tyck va ni vill, men jag bryr mig inte. för jag antar inte ni vet hur otroliga hästar kan vara. och jag älskar midnight oil!
 öx,c
k

jgf
hkl
jhk

ALWAYS AND FOREVER

Some people laugh
Some people cry
Some people live
Some people die
Some people fly
Some people fall
Others pretend they don't care at all

RSS 2.0