it doesn't stop the pain





jag ser bilder ifrån en massa som rider på nääs eller har egna hästar på nääs, och jag har aldrig trott att jag skulle saknat stallet så mycket som jag nu gör!
jag har fodring ikväll, men jag orkar inte åka dit.. vill inte se min box stå helt tom utan min midde.. dom ska även troligen tömma vårat skåp mamma och pappa ikväll.
det vill jag inte heller se, alla mina saker jag faktiskt köpte till honom.
min bästa kompis josefin ska även tävla på nääs imon, kanske åker dit.
men vill verkligen inte, men det är för hennes skull..
sen ska frida tävla på söndag, skulle nog åka med henne, men vill inte heller.

jag vill inte se någon häst, jag vill inte vara i något jävla stall, jag vill fan inte se någon jävla glad ryttare med deras ponnier eller hästar. det är för tidigt och jag orkar inte se det.
det tar för mycket på mig, jag vill inte precis att alla ska se mig bryta ihop.
det enda jag vill se är midde i min box, att han ska stå där som han gjorde för 1 vecka och 4 dagar sen.
vi tar en tur i skogen, han blir översprallig bockar, hoppar allt sånt! det är det enda jag vill just nu!
att ha tillbaka honom.
men det får jag inte.

och det värsta är att dom har inte hört av sig, som dom lovade!

dom sa att dom skulle berätta allt som hände dig, vart du tog vägen, om du är kvar, allt!

men nej.. här vet jag inte något alls.

det va det jag inte ville skulle hända, lämna mitt allt sen inte veta ett piss om honom.



han är värd mer än den jävla skiten!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0